vägra

har fått kommentarer som lyder, man ska vara nöjd med det man har, och man ska inte kräva så mycket, 
Är inte det lite typiskt svenskt, att vara nöjd och bara låta livet susa förbi, lite jag vill inte störa eller synas, ursäkta mig stilen? för när man blir nöjd då börjar tristessen, missförstå inte nu man kan vara tillfreds och känna allt som gör en nöjd, men man måste nog utmana och utmanas.

exempelvis när jag var in till örebro med lite reklamationer, en soffa till Ikea ett par skor till Ica Maxi en ipod till El-giganten och en väska till Mega. stod på varje ställe och hävdade min rätt till reseersättning enligt kkl och fick höra många nejmen och suck, men tillslut vart det samanlagt 1280kr i ersättningar. man ska våga ta försig och våga stå för sina rättigheter, inte vara tyst och foga sig.

nä man ska nog sträva efter livet man ska nog inte vara nöjd utan söka, vad man söker är upp till var och en. men var inte nöjda! låt ingen sätta sig på er kuva er inte stå rakryggade och ta för er, men visa respekt och medkänsla inte meningen att ni ska köra över någon eller såra, bara vara ärliga mot er själva och andra.

att inte vara nöjd

är vi människor skapta för att leva i en lugn trygg tillvaro eller är vi ständigt på jakt efter fart och spänning.
jag tror vi letar efter det som eggar oss, ja eller skrämmer oss. vi vill bli utmanade få bekräftelse och synas. även dom som är tysta och blyga vill inget hellre än synas. vi vill ta plats men kanske inte vet hur.
jag tror vi är på jakt efter något varje dag men man vill ändå vara trygg och hur går det ihop? det känns som man jagar nya utmaningar men man vet inte vilka man vågar inte springa från tryggheten och om man vågar så tror jag man är fast i ett liv där man är rotlös ständigt sökande. nä vi behöver utmaning spänning och trygghet samtidigt och hur får man det i riktiga livet? man kan ju alltid skapa en falsk sådan upplevelse genom
skräckfilm, varför ser man det? jo för att man vill få en känsla av spänning, uppskrämdhet och ändå ha trygghet i sin soffa med filt och vänner.

blir det bätttre

Tänkte på en sak, om man misslyckas med ett långt förhållande hur stora är egentligen oddsen att man ska lyckas med ett nytt? menar vad skulle bli skillnad?
om man levt typ 13år tillsammans så borde man ju iaf ha något gemensamt så man kan ju inte säga att det ny förhållandet skulle bli bättre för att man passade bättre eller har mer gemensamt.
alltså torde oddsen vara ganska små. eller det kanske beror på vad som orsakat uppbrottet, otrohet, svek kanske man skulle kunna ändra på, men kan man det`? och gör man det? och har det hänt engång så varför skulle det bli annorlunda? eller är man dömd för livet?
beror uppbrottet på att man träffat någon ny, då borde ju oddsen vara låga på att man efter en stund även då letar nytt. `sökare.` kanske störst chans att den som blir dumpad för en ny skulle klara sig bäst i ett nytt förhållande.
beror uppbrottet på tristess, svartsjuka eller andra känslor, så borde det ju bli samma sak igen, för när vardagen kommer och de små saker man gillat börjar bli saker man irriterar sig på, då kommer osäkerheten
och då flyr man förmodligen.
för har man inte lyckats att välja kärleken varje dag, för det måste man. när tristessen och vardagen kommer då måste man välja kärleken varje dag för att det ska fortsätta.

förbjuden frukt

nu kanske titeln lockar mer än texten =) men min tanke för dagen är denna,
vad offrar man för kärleken, eller offrar och offrar, vilket pris har kärleken,
är det, att inte skaffa nya vänner, för det kan såra ens partner?
är det att ge upp stor del av sina intressen?
är det att flytta från sin hemstad?
vad missar man under kärlekens gång, och vad händer om kärleken tar slut?
kommer man ångra sina val eller stolt säga att alla val man gjort var rätt?
finns det några rätt och fel?
kärlek handlar om att ge och ta, men är det så i praktiken eller blir det den dominanta som får sin vilja genom till störst del?
eller är det bara en efterhands konstruktion att man tycker sig vara lurad eller gett mer än man fått?
ska man satsa allt på kärleken eller våga ha egna vänner, var hamnar man om man satsar allt?
och har kärleken något pris?

hemlängtan

längtar hem till norrland,
satt här igår och stirrade tomt på datorn och tänkte på vad tyst det var, ungarna sov och det var nästan kusligt tyst. då fick jag en enorm hemlängtan.
tänkte på hur det alltid var någon som ringde eller hälsade på, iblande hälsade folk på även när man inte var hemma(låser inte dörrar i norr) sa var det kaffe på bordet när man kom hem.
man kunde gå en fredagskväll på krogen och bara ta en kaffe och höra vad man tänkte när man var på puben.
vill hem till trygghet och vänskap.

jag är inte bitter

idag ska jag inte vara bitter, lilla Alec fyller ju 9år. blir bara dyrare och dyrare att hitta presenter. en ipod, mobil, hörlurar en dinosaurie och mobilstrumpa(till ipoden*s*) grattis!!
det jag bakat en veckas tid tog slut på en kvart*s*
nä nu ska vi ner på stan och äta, han får ju bestämma mat idag makaroner och köttfärssås var i linde kan man hitta det?(ingen pizza köttfärsås tack)
ses när jag har lust, *blink*
förresten den där läsaren jag nämnde förut, hon som tyvärr läste min blogg och lämnade inlägg har hört av sig igen, meningen löd. såg att du skrivit om mitt inlägg, tur att jag inte läser din blogg mer,
hur tänkte den då? först tyvärr att läsa min blogg sen kommer hon åter och skriver att hon inte läser den mer*s* så söt.

rundgång

försökte lära min son knyta skorna, det slutade med att jag åkte och köpte kardborreband så nu kan han knyta sina skor själv.
kanske så man ska göra i livet oxå bara undvika det svåra, slippa känna motgång och få kämpa. välja livets kardborreband. tänk er själva inget ansvar bara glida fram. undrar om det funkar i längden eller om det slår tillbaka senare i livet?

ursäkta mig!

just så känns det, att alltid be om ursäkt, att vakta sina ord så ingen blir sårad, antingen är jag väldigt klumpig eller otydlig, eller så är de helt enkelt så att jag uttrycker mig så att folk tar illa upp. men jag tänker inte be om ursäkt har trippat tillräckligt, förtjänar inte de skit jag fått och de som riktas mot mig, har i snart 1 år bearbetat mina senaste 3 år och med hjälp och själv kommit fram till att, nä fan det är inte mitt fel jag har gjort mina misstag. men detta är inte mitt val och inte mitt fel. dags för andra att ta ansvar!

bitter ´n sweet

Känns som jag står och stmapar på samma ställe och bara väntar att någon ska knuffa mig vidare. greppar efter saker som inte finns. kommer på saker som aldrig existerat mest bara drömmar och önskan.
min terapeut sa att man måste välja sina tankar, alltså koncentrera sig på dom bra tankarna, och välja att se dom dåliga på ett bra sätt. typ. fattar inte riktigt än men det kommer väl med tiden,
är inte lika arg som i helgen så strntar i det onda jag hade tänk vräka ur mig, hade ju bara sårat och inte hade jag tjänat något på det heller.
politik! fattar inte riktigt den här grejen med att fok säger vi måste samarbeta annars blir det sd som får makten(vågmästare) som jag har för mig att det är, så är det väl Alliansen som lägger förslag och sen röstar dom för eller emot, så om sd säger ja är det ju moderaternas förslag som gäller, (inte något sd hittat på) och säger oppostionen+sd nej, så blir det ett nytt förslag. ev oppositionens(Sossarna) som lägger förslag. och då blir det ju ändå inget förslag som SD lägger fram. SD kan ju bara säga ja eller nej på så sätt grusa 4 år av svensk politiskt arbete, men det ger dom ju inget alls, utan folk som röstat på dom kommer nog bara tänka shit det vart inte mindre invandring och sen har nog de flesta vuxit från rasist fjantet av de som röstade i år tills nästa val, bara hoppas att föräldrar börjar uppfostra sina barn.

utvärdering

Först måste jag bara nämna en kommentar jag fick, en skrev- har tyvärr läst din blogg ,skaffa ett liv... patetisk.. bla bla undertecknat av anonoym. denna har alltså läst min blogg i 2 månaders tid och inte förrens nu insett det, och dessutom har denna inte bara pinat sig i så lång tid, utan även tagit sig tid att skriva inlägg. så gulligt blir faktiskt lite rörd, me like.
nå nu till det viktiga, alltså mig.*ler* helgen som var med födelsedag och teleterror. så nu kör vi, lördagen vart bra, först frukost med kidsen och exet, fika med hockeykompis och thaimat, sen vart det middag och uppvaktning på kvällen. en lyckad dag helt enkelt. fast fick så lite presenter så var tvungen att handla lite till mig själv igår*smile*
sen har jag haft sms terror för att få läges rapport om framtida förändringar, lite för att styra det åt rätt håll, lät faktiskt riktigt bra i lördags, men ack det var bara en falsk förhoppning, fast måste säga att jag vart lite glad iaf, glad hit och lyckad dit  usch så jag låter, glad och lycklig är för dom ovetande.
hade tänkt att resa utomlands i veckan men det sket sig, barnvakten hade viktigare saker för sig typ vara hundvakt, tänk att alla bara tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig. det är syndast om mig i hela världen. (Alfons Åberg) =)
nu ska jag uppdatera mig i nyhetsvärlden, ses

jämstäldhet

hörde om ett TV-program där kvinnor var missnöjda med sitt köns utseende och plastikade till det. ja "snyggade upp det". Trodde det var en kill sak, alltså missnöje och oro över sitt kön, storlek, tjocklek och utseende, är detta någon jämstäldhets grej? kan vi inte ens få ha det ifred, kan ni inte nöja er med att ni fått ladies night.
sen såg jag, tror det hette kungar av tylösand och gillar en sak i serien, alla som inte är anmälda till programmet utan bara vill vara med för att synas, tex kvinnorna som Nemo? har sex med är censurerade likaså alla andra som finns runt. snacka blåsta på "kändis tid" Nemo har ju det som ragg knep jag är i en tv-serie och det verkar funka. och sen får dom inte synas*s*
återkommer med lite egna tankar senare, och nu är jag inte bitter nu är jag kränkt och förbannad.