varför försöka när det inte går att styra vad som händer. har länge försökt att styra vägen rätt, men det dyker ständigt upp hinder som gör att vägen ändras, egoistiska handlingar är inget alternativ utan måste hela tiden tänka på min omgivnings bästa, tänker på den tid då man hade ett val en vilja man kunde följa. nu finns bara om, men och måsten, ingen chans att ta en kväll med vänner, antingen jobb eller barn. missförstå inte nu, barnen är viktigast men!
fortsätter lägga pussel till vägen jag ska gå vidare på, men det saknas bitar, många bitar. försöker låna bitar men människors egoism tillåter inte mig detta. så får sitta och försöka lappa med låtsas bitar och hoppas ingen märker hur fel det just är.
det är väl så det är att vara vuxen o bunden till någon på något sätt. singel o utan barn i all ära men så ensamt det blir i längden. du brukar säga att man måste ställa krav, det kanske är din tur nu att göra det?
SvaraRadera